allourdreams

Varför får aldrig jag chansen att träffa någon? Alla runt omkring mig bara träffar någon och jag ser dem skina av lycka. Jag är så obeskrivligt glad för allas skull, det är jag verkligen, men samtidigt tränger den där ångesten sig på. "Vad är det för fel på mig? Varför kan aldrig jag träffa någon?". Visst, det är kanske sant att jag aldrig letar. Men när man aldrig har fått den där chansen, aldrig fått någon slags uppskattning eller uppmärksamhet så blir det inte lika lätt. Då sätter man sig i det facket. "Jag som aldrig kommer träffa någon-facket" och sen stannar man där. Hoppas att någon upptäcker en någon gång, för själv tänker man inte leta. Det är man alldeles för osäker för. När man ser hur alla killar flockas runt ens bästa kompisar, sticker det till lite i hjärtat. Visst är jag så glad för deras skull, men samtidigt så kan jag inte hjälpa att den där ångesten kommer över mig. Varför kan det inte hända mig? Varför kan inte jag få känna den där känslan som alla andra får känna.

 

Det värsta är nog att man vänjer sig. Man vänjer sig vid att vara ensam. forever alone.