allourdreams

Ja, ibland smyger den sig på. Den där känslan av obehag, den där känslan av smygande ångest som lägger sig som en sten i bröstet. Varför kan man ju fråga sig? Ja, det frågar jag mig själv också. Bara för att dem senaste dagarna har varit helt fantastiska. Borde man inte vara glad över det då? Jo, det är just det jag är. Så glad och lycklig att den känslan överväldigar mig, den tar över och när jag då måste gå tillbaka till verkligheten kommer stenen i bröstet tillbaka. Det är som att man straffas för att man har haft roligt, för att man har varit lycklig. "Men om du har haft så bra dagar så måste du få lite dåliga dagar som kan kompensera". Ungefär så känns det. Det är konstigt det där, att istället för att blicka tillbaka med glädje och uppskatta det man har varit med om, så är man bara ledsen för att det är över. Kan man inte bara leva i nuet och uppskatta det man har och ta vara på den tiden till fullo? Men hur gör man då? Hur gör man för att bara fokusera på det bra i livet? Så man slipper den där krypande obehagskänslan och stenen i bröstet. Jag vill inte känna den känslan något mer.