allourdreams

 

Vilken låt, röst och vilket jävla fint nummer. ÅH, så fina dansare. Kul att se modern dans i melodifestivalen. Vill också stå på den scenen någon gång och dansa.

 

Tippar att Robin eller Anton vinner, fyfan så bra.

Så var det med det. Jag visste att det på något sätt skulle hända, att bägaren skulle rinna över, att det skulle bli för mycket att hantera. Jag är stressad. Stressad tänker ni? Det är väl jag också. Men jag har fått diagnosen stress, jag har tryck över bröstet, hjärtklappningar, minskad aptit, sover dåligt, svårt för att andas. Jag har fått gå igenom väldigt mycket på denna utbildning och jag visste att det skulle vara tufft, men att det skulle vara såhär påfrestande hade jag ingen aning om. Denna sista terminen innebär extra mycket press, extra mycket stress, extra mycket att tänka på och just nu vet jag inte hur jag ska orka. Men på något sätt ska jag det, för om tre månader är jag färdigutbildad dansare, det kommer vara värt det.

 

Jag längtar tills jag får träna för att jag själv vill det, tills jag får ta de klasserna jag vill, utan att ha lärare som står och skriker på en och trycker ner en. Jag längtar till att känna att kroppen är hel, ingen konstant ledvärk och träningsvärk, känna sig mjuk och fri i kroppen, utan konstant smärta. Jag längtar tills jag får göra det jag vill, jag längtar efter att göra det som JAG vill och inte vad alla andra vill eller förväntar sig av mig. Jag längtar tills jag slipper all den dramatik som jag har varit omringad av i två år, tills jag slipper lärarnas ibland väldigt olämpliga och direkt nedlåtande kommentarer. Jag längtar tills jag kan känna mig helt fri. Missförstå mig inte, jag ångrar absolut inte mitt val av utbildning, men jag är bara människa, jag klarar inte hur mycket som helst. Jag längtar.

 

Men jag är också rädd. Rädd för vad som ligger i framtiden, rädd för att släppas ut i verkligheten.

Jag är med och tävlar på Ida Wargs blogg (http://idawarg.chic.se) om att vinna ett kostschema. Hoppas verkligen jag vinner, hade varit så nice att få ett kostschema uppbyggt efter ens liv och målsättningar.

 

Okej. Pressen i skolan nu är inte nådig. Kroppen och musklerna lägger av. Överansträngning, övertränad. Hjärnan vill inte samarbeta. 1,5 vecka kvar till dagen då man måste prestera det bästa man kan och ge det där lilla extra. Jag pratar förstås om vår Examination. Fyra timmars dans framför en jury. Press, press, press. Prestera nu då, kom igen då. Prestera. Sätt alla piruetter, gör alla övningar perfekt, visa din utstrålning, "leave the jury longing for more". Detta blir förstås en aning svårare när man dras med en skada. Men jag ska göra mitt bästa och skam den som ger sig. Hoppas bara min kropp och min hjärna vill samarbeta med mig också.

Kan inte sluta lyssna på dessa låtar. Om och om igen. Gör mig så sjukt taggad och lycklig.

 

 

Kände världens dansglädje idag och ville verkligen dansa och jobba till det yttersta, kämpade på bra på baletten och det gick bra- Sen började vi moderna och efter fem minuter på lektionen så hade vår lärare dödat min OCH ALLA ANDRAS dansglädje och energi. Way to kill the spirit..

 

Jag bara älskar att vakna upp på helgen, helt utvilad och ha den där känslan av total ledighet. Att gå in i köket, göra frukost, kaffe och sedan ta en filt och sätta sig i soffan och äta frukost och kolla på nyhetsmorgon. Det är verkligen så himla mysigt och det absolut bästa sättet att starta sin dag på. Helst ska man tända lite ljus också och läsa en bra bok. Det gäller att uppskatta det lilla i livet. Jag tror det är så himla viktigt och jag ska verkligen försöka göra det mer.

 

Imorgon är det tillbaka till skolan igen efter skada + förkylning/feber, hoppas jag kan köra fullt ut. Vill inget hellre än att svettas och känna att man jobbar kroppen till sitt absolut yttersta, jag saknar det så obeskrivligt mycket. Nu är det all in med träningen igen. Ska köpa gymkort i veckan också. Nu ska det byggas muskler minsann.

 

Ja, denna terminen har inte varit lätt. Först en helt ny start i skolan med nya elever, nya lärare och nytt format på utbildningen. Sen en skada på det, en bruten tå som har ställt till det ganska mycket och när jag äntligen är tillbaka efter sex veckors vila, så får jag så ont att jag tvingas sätta mig ner igen efter två veckors mjukstarts-början. Ja, men då slänger vi på en riktigt jävla dunderförkylning på detta. En månad innan Examination, Ja men varför inte?? Har ju bara missat sex veckor så jag ligger ju inte alls efter i skolan som det är. Nejdå.

 

Men det är nu man ska fortsätta, inte ge upp. Bara visa alla som någonsin tvivlat/tvivlar på en att man kan, att man har den där viljan som kommer krossa alla motgångar som kan tänkas drabba en. Är det något jag lärde mig efter första terminen på Dance Educational, så är det att inte ge upp. Att fortsätta även om det känns som att man ligger längst ner på botten. Bara fortsätta, för har man viljan så kan man komma dit man vill. Det gäller bara att alltid kämpa och aldrig sluta tro.

 

Men när hälften av alla har hoppat av olika lång tid in i utbildningen och man själv är kvar så känner man att man har ett jävligt starkt psyke. Även när det riktigt tar emot och allt känns skit, så har man den där viljan längst in i kroppen och själen. Det där "jävlar anamma" som tar över en. Hoppas det alltid kommer finnas med mig och att jag aldrig kommer tappa det.

 

Jag ska fan lyckas och motbevisa de som inte har trott på mig.

 

Denna tjej är 13 bast. HELT JÄVLA OTROLIGT.